Många omänskliga OS-prestationer, men det är de mänskliga som står ut.

Vi har fått se många omänskligt bra prestationer under OS i Rio de Janeiro. Men vad som står ut denna gång dock, är de mer mänskliga sidorna hos de allra bästa. 

”Vi är vänner, jag vill alltid stötta henne. Om man ser någon som är besviken, då vill man lägga en hand på axeln.”

Orden kommer från världens bästa fjärilssimmare Sarah Sjöström, som direkt efter sitt brons på 100 meter fritt gick fram och tröstade sin medtävlare Cate Campbell, som kom sexa. Poängen är att denna attityd inte hindrade Sjöström från att dessutom bärga såväl en guld- som en silvermedalj. 

Att inte springa längre än man måste är en mänsklig inställning. När världens snabbaste man, Usain Bolt, meddelade inför OS och via sin agent meddelade att han aldrig sprungit så långt som en engelsk mile (1,6 kilometer) fick denna utomjordiskt högpresterande löparen en ytterst mänsklig sida. Kort därefter säkrar han OS-guldet på tiden 9.81 och kostar på sig ett leende på målfotot.

Lika överraskande som Bolts oerfarenhet av att springa en ordinär motionsslinga var när Sarah Sjöström för inte så länge sedan deklarerade sin rädsla för öppet vatten i podcasten ”Försvarsmaktens träningsklubb”.

”Jag har verkligen respekt för havet. Det är riktigt läskigt. Man ser inte var man är och man kan simma vart som helst, så det kan komma fiskar och bita på en. Att man inte ser vad man har under sig tycker jag är riktigt läskigt. Och det är ännu läskigare när man ser vad man har under sig. Då ser man fiskarna. Jag håller mig till bassängen så gott det går.” 

Båda dessa superstjärnor känner sig själv så väl att de inte har något som helst problem att förlika sig med sina mest otippade eller avvikande egenskaper, styrkor såväl som svagheter. Där ligger i sig en verklig styrka. Än bättre då: Att de väljer att vara öppna med sina egenheter ger kraft hos fler att tro på sig själva, utforska sina förmågor och hitta sin grej på ibland otippade platser – även om inte alla förväntade karaktärsdrag eller karriärsteg bockats av. 

Det har klagats på att OS detta år känns lite avslaget och att vi-känslan och ”lägerelden” uteblivit. I så fall har ovanstående gett de gamla spelen en välbehövlig energiinjektion.